Visste du att....
...bröllop över hela jordklotet firas på ett likartat sätt med en stor fest där det finns ett överflöd av mat, dryck och presenter? Själva bröllopsceremonin däremot varierar betydligt beroende på var du befinner dig.

Ett bröllop hade förr lite eller ingenting med kärlek och romantik att göra. Det gällde att ordna ett så fördelaktigt äktenskap som möjligt, både ekonomiskt och socialt. Först när "brudköpet" skulle bekräftas var huvudpersonerna närvarande.
En fästegåva överlämnades som garanti, därefter tog brud och brudgum varandra i hand. I och med detta handslag var överenskommelsen, eller trolovningen som den också kallades, lagligt bindande.


Ordet bröllop kommer från det fornnordiska "bruthlöp", brudlopp. Det var den färd som det nygifta paret företog sig i hemtrakten för att visa upp sig för släkt och vänner. Enligt traditionen gick färden från brudens föräldrahem, där
brudens far överlämnat sin dotter, till brudgummens föräldrahem, där bröllopsfesten skulle hållas. Förr i tiden var det alltid brudens föräldrar som var värdar på ett bröllop. Detta berodde på att den ogifta kvinnan oftast var ekonomiskt beroende av sina föräldrar, de bekostade bröllopet därför att de därefter slapp den kostnad som det innebar att ha en dotter i huset.

Brudtärnor kallades förr i tiden för brudpigor och skulle finnas till hands för att hjälpa bruden med allehanda göromål inför bröllopet. Den manliga motsvarigheten kallades för brudsvenner, var fem stycken till antalet och skulle i första hand se till att brudgummen kom helskinnad till kyrkan. De fungerade dessutom som vakter åt den vagn som förde brudens hemgift. Denna var ofta värd en betydande förmögenhet och ansågs vara begärligt byte för rövare och annat löst folk.

En morgongåva var ända fram till 1920-talet lagstadgat och ingenting som brudgummen frivilligt kunde bestämma om han skulle ge eller inte. Morgongåvan gavs till bruden på morgonen efter bröllopsnatten, skulle vara så dyrbar som brudgummens ekonomi tillät och fungerade som brudens framtida livförsäkring om någonting skulle hända brudgummen.

Enlig en äldre sed skulle bröllopsgästerna efter bröllopet följa brudparet till sängkammaren för att se till att de gick i säng, så kallad sängledning. Först därefter ansågs vigseln vara fullbordad.

Möhippan, eller mökvällen som den ursprungligen kallades, härstammar från 1600-talet. Det var ursprungligen en fest för släkt och vänner som brudens föräldrar arrangerade kvällen före bröllopet. Brudgummens motsvarighet, svensexan, blev vanlig först på 1800-talet. Den unge pojken, svennen, firade att han skulle bli man genom att bjuda hem sina vänner på middag. Sexa är ett gammalt ord för just middag, som förmodades börja klockan sex.

Lite bröllopsfakta från andra delar av vår värld:


~  Seden att bära bruden över tröskeln kommer från de gamla romarna. Det var ett sätt att markera att bruden nu tillhörde brudgummen, dessutom blidkade man på detta sätt husgudarna och fick dem att acceptera den nya familjemedlemmen.

~  Ett japanskt brudpar dricker nio glas saké. Man sitter mitt emot varandra och tittar varandra djupt i ögonen och dricker varje klunk samtidigt, för att därefter sätta ner glasen exakt samtidigt. Det sista gör man för att undvika att dö före sin make. Den som sätter ner glaset sist kommer enligt traditionen att dö först.

~  På Jamaica äter man på bröllopet en fruktkaka som är bokstavligen dränkt i rom. Det som blir över av kakan skickas till de som inte hade möjlighet att delta på festen.

~  I Italien har man sedan lång tid kastat kanderade mandlar på brudparet. Detta kallas att kasta "confetti". Mandlarna symboliserar livets söta och bittra sida.

~  På Filippinerna förr i tiden kastade den blivande brudgummen ett spjut i väggen på det hus där den blivande bruden bodde. Detta som en signal till andra män att kvinnan i huset inte längre var tillgänglig.

~  Hos det centralafrikanska mbutifolket måste mannen bevisa sin duglighet inför brudens föräldrar genom att på egen hand utan vapen fånga en antilop. Han ska också plocka växter från toppen på det högsta trädet i närmaste skog och ge dessa till de blivande svärföräldrarna. Om mannen blir godkänd bygger han ett hus tillsammans med sin blivande brud. De gifter sig först tre dagar efter deras första barn är fött.