Var kommer glassen ifrån?
Man vet inte säkert hur det började men troligen var det kineserna som "uppfann" glassen. Sedan tog Marco Polo den till Europa efter ett besök i Kina år 1298 där han ätit en efterrätt i Peking, gjord på frusen mjölk. Han tog med sig kinesiska glassrecept hem och så startade glasskulturen i Italien, fast mer som sorbet. Man blandade snö med olika fruktsafter. Italien har alltid varit känt för sin goda glass och jag instämmer, den är ljuvlig.

Det vi idag menar med glass har funnits sen 1700-talet, med ägg blandat med olika mjölkprodukter som frystes utomhus. Till Sverige kom glassen på 1700-talet och serverades vid Gustav III:s hov. Glassen var länge en lyxvara som gjordes i hemmen och på restauranger till bröllop och större fester.

Carl von Linné skrev 1750 om hur glassen blivit populär bland adeln: "Glaske är nu nobelt i giästbod hoos nobiles, æstate." Vid samma tid lånades ordet glass in från Frankrike, det kommer från det franska glace, is. En kortform av "cręme ā la glace", frusen grädde. Ursprunget till glace är latinets glacies, is, som är rotbesläktat med kall. I svenskan förekom förr även uttrycket köttglass. Om sky av köttsaft.

Inte förrän i början av 1900-talet såldes glass till allmänheten, den var då oftast tillverkad i hemmet av inflyttade ryssar och italienare.
Först på 1950-talet tog konsumtionen fart i Sverige, fast redan på 1930-talet fanns det glassfabriker i landet. Glassen tillverkades vid lokala mejerier och levererades sedan till butikerna, man använde is och salt eller kolsyreis för att hålla glassen frusen. Glassproduktionen blev mer utbredd när butikerna fick frysdiskar och det blev mer vanligt med frys i hemmen.

I Cajsa Wargs kokbok från 1755 finns det glassrecept: "Vispa grädde med socker till ett hårt skum och slå lite körsbär eller hallonsaft däruti, allenast så mycket att det får en liten rödaktig färg. Sedan slås det i vad form som behagas och ställes att frysa", - så skrev Cajsa Warg i sin kokbok.
I USA introducerades glasstruten redan 1904 i samband med världsutställningen i St Louis, även glasspinnen har sitt ursprung i USA, den kom 1921. Sedan tog det nio år innan glasspinnen kom till Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930.

Och allt detta tackar vi för, eller hur? En glasspinne en varm sommardag, en glasstårta vid kalas, vaniljglass till en ugnsvarm smulpaj, - eller kanske till färska jordgubbar.
Mums!

Vill du göra din egen glass? Lätt, gör bara så här:

God gräddglass:
4 äggulor
1 dl socker, kan vara vanilj eller florsocker
2,5 dl grädde
2 dl mjölk
Någon smaktillsats, t.ex. jordgubbssylt.
Vispa äggulorna och sockret pösigt. Vispa grädden för sig och vänd ner den i smeten. Tillsätt mjölk och smaktillsats efter behag.
För att få en gammaldags vaniljglass värmer du sakta 1 dl av mjölken och lägger i en hel vaniljstång, uppskuren på tvären. Låt stången dra i cirka en halvtimma, samtidigt som mjölken svalnar. Skrapa sedan ur vaniljfröna och blanda med resten av mjölken och häll i smeten.
Lättast är det förstås om du har en glassmaskin, då är det bara att hälla i smeten och vänta på det goda resultatet, men det går även att röra ihop den själv, det tar ca fyra timmar så det är inte det lättaste. Ställ in smeten i frysen och rör om varje halvtimme. Man måste röra ända tills glassen fryser.

Visste du att...
En huvudingrediens i glass är luft. Utan luft skulle glassen vara en hård frusen klump grädde utan möjlighet för oss att skopa upp ur glasspaketen. Luften förbättrar glassens konsistens, men det verkar som om tillverkarna har missat detta, för "luft" är aldrig nämnt i glassens innehållsförteckning.

Glasshistoria: slavar och kungligheter!
Om glassens ursprung finns det många teorier. Belägg finns för att man i Kina för 3000 år sedan blandade snö med diverse fruktsafter och dylikt. Det sägs att kejsar Nero i romarriket sände slavar till alperna för att hämta snö och is så att han kunde kyla sina fruktdrinkar och på detta vis skapade en slags glass bestående av frukter eller fruktsaft, blandat med honung och snö. Marco Polo brukar också få äran av att vara glassens europeiske anfader, efter att ha trakterats med denna läckerhet i Kina och smugglat med sig receptet hem till Italien. Andra källor hävdar bestämt att det var Karl I av Englands italienske kock som skapade den kalla läckerheten till en baluns på slottet. Kungen lär ha blivit så förtjust att han lovade kocken 500 pund om året livet ut om denne stannade på slottet utan att yppa receptet för någon annan. Tack och lov för glassälskarna halshöggs Karl I och kocken var fri att sprida receptet vidare. Gemensamt för många av historierna är att det inte finns några riktiga belägg för det ena eller andra. Kanske skapades myterna i sig av glassfabrikanter under senare halvan av 1800-talet, den tid då glassproduktionen kom igång på allvar och började spridas över världen.

Glass i dagens mening har existerat sedan slutet av 1700-talet. Då började man experimentera med att blanda ägg och mjölkprodukter med olika smaksättningar för att sedan frysa ner det till glädje för gom och smaklökar.

Den första glassfabriken öppnades 1851 av en driftig amerikan, Jacob Fussell. Innan dess gjordes glassen för hand, ofta av speciella glassmakare efter hemliga recept. En nyckelfaktor i glasstillverkningen var is. I början på 1800-talet var Norge och Kanada stora is-exportörer till bl.a. England. Många var de lorder som byggde sig ett is-hus på sina ägor, dit isen skeppades på kanalpråmar. Speciella glassmakare anställdes, ofta var dessa från Italien. Från slotten spreds ryktet om glassens förträfflighet vidare.

Svenskar i glasstoppen!
Visste du att nordborna är bland de största glassälskarna i världen? Värst är dock faktiskt Nya Zeeländarna, som äter drygt 25 liter per person och år, tätt följda av amerikaner som äter drygt 20 liter per person och år och kanadensare som äter knappt 20 liter. Svenskarna äter nästan 15 liter per person och år, på det är vi sjätte bästa (värsta?) nation, följda av finnar på sjunde som inmundigar några få deciliter mindre än oss svenskar. På åttonde plats kommer Danmark med knappt 10 liter per person och år. Danskarna äter dock några dl mer glass per år än invånarna i glassnationen Italien. Tyskar och fransmän är riktigt dåliga på det här med glass, de nöjer sig med ca 5 liter per person och år.

Glasstruten - en slump!
Har du någonsin tänk på vilken fantastisk uppfinning glasstruten egentligen är? Visste du att den kom till av en slump? Det var vid en utställning 1904 i St. Louis, USA, som en man gjorde strålande affärer i sitt glasstånd. På den tiden skopade man upp glassen på tallrikar eller i koppar. Dessa tog slut för glassförsäljaren och han såg sig desperat omkring för en lösning på problemet. I ståndet bredvid stod Ernest Hamwi och sålde Zalabia, en syriansk läckerhet som består av en slags hård våffla. De provade att forma en strut av dessa, i den stoppades glassen och vips så var en oemotståndlig världssuccé född. 20 år senare tillverkades 250 miljoner våffelstrutar.
Källa: Grapevine