Jag är fortfarande, efter att ha bott sedan 1988 på västkusten,  lika fascinerad av havet, den otroliga känsla det ger mig  att se ut över det ständigt föränderliga vattnet, att ha förmånen att följa årstidernas påverkan på det hav som kallas  Västerhavet,  det sammanfattande namnet på Kattegatt och Skagerrak

Ibland sätter jag mig en stund på klipporna och bara njuter av att finnas till, ser båtarna gå ut mot Vinga, andra gå in mot Göteborgs  hamninlopp, aldrig någonsin har jag ångrat att jag flyttade ner till västkusten.  Det finns nog inte en årstid som är bättre än någon annan när det gäller den skönhetsupplevelse, den frihetskänsla havet ger. Att strosa längs en strand, kanske hitta ett strandfynd som egentligen är skräp, men som fyller mig med lycka över att bara vara till, det är det jag mest älskar med  havet, det finns alltid där, men för var gång jag vandrar längs strandkanten så är det en ny tavla inför mina ögon, en ny upplevelse var gång jag ser ut genom mitt fönster, detta hav som jag älskar så oändligt mycket...

   

Skagerrak, tidigare Skagerack, havsområde som sträcker sig mellan Jylland och Sydnorge fram till Bohuslän. Västgränsen mot Nordsjön går från Hanstholm på Jylland till Lindesnes i Norge och sydgränsen mot Kattegatt brukar dras från Skagen till Pater Nosterskären i Bohuslän. Skagerrak räknas ofta som en del av Nordsjön (och därmed också av Atlanten), men Kattegatt däremot som en del av Östersjön. Skagerrak och Kattegatt kallas gemensamt Västerhavet. Skagerrak omfattar ca 32 000 km2, volymen är ca 6 000 km3 och medeldjupet ca 190 m. Största djupet är över 700 m och finns i Norska rännan, som sträcker sig utmed Norges sydkust in mot svenska kusten. Jutska strömmen för med sig föroreningar från Tyska bukten i Nordsjön, vilket leder till miljöproblem på Bohusläns stränder. Även från Östersjön förs med den starka Baltiska strömmen föroreningar upp genom Öresund och Kattegatt mot bohuskusten. Många fartyg dumpar oljespill och annat avfall i Skagerrak.

"Vinga fyr och båk som nyss sågs i profil, 
står nu långt ut åt Danmark till, står liksom på
 själva havsisen och ser ut som ett högtidligt brudpar." 
Evert Taube

Vinga, ö i havsbandet 17 km utanför Göta älvs mynning. I det 29 m höga fyrtornet finns en angöringsfyr med 47 km lysvidd.

Vinga fyr och den pyramidformade båken är ett av Sveriges mest kända landmärke för alla sjömän. Det är också den plats där Evert Taube växte upp.

År 1606 befallde Karl IX att slottsfogden på Älvsborgs fästning skulle uppföra "märken" på Vinga för sjöfararna. I början på 1700-talet fick Vinga ett pyramidliknande trätorn. I mitten av 1800-talet brann den första båken ner efter ett blixtnedslag och den nuvarande panelklädda båken 1854 uppfördes. Den första fyren byggdes 1840-41, men den kunde förväxlas med Skagens fyr, så 1854 byggdes ytterligare ett fyrtorn. Den nuvarande fyren togs i bruk 1890, samma år som Gunnar Taube, Everts far tillträdde som fyrmästare på Vinga. Vinga är fortfarande den sista utposten ut mot Kattegatt och där finns ett mycket intressant djur- och växtliv, vilket gör att den skiljer sig markant från övriga öar runt omkring.

Jag är ständigt lika fascinerad av de  skränande, men vackra måsarna, inte så kul när dom skräpar ner på vår balkong, - men jag kan inte låta bli  att beundra dom!

Måsar, (Laridae), familj fåglar med ca 50 arter, varav sju häckar i Sverige. De minsta är ca 30 cm långa och de största närmare 80 cm. De har övervägande vit fjäderdräkt, ofta med grått eller svart på vingar och huvud, kraftig, i spetsen nedåtböjd näbb och stora, simhudsförsedda fötter. Könen är lika, ungfåglarna oftast brunspräckliga. Boet är enkelt och placeras ofta direkt på marken och de brun- eller grönaktiga, mörkfläckade äggen, ett till fyra till antalet, ruvas av båda könen. Ungarna lämnar tidigt boet men matas under lång tid. Måsar är allsidiga vad gäller val av föda och äter bl.a. fisk, kräftdjur, insekter, kadaver och andra fåglars ägg och ungar. Många har anpassat sig till mänsklig bebyggelse, och i synnerhet gråtrut letar ofta avfall på soptippar. 
Måsar indelas i ett antal grupper med likartat utseende. En sådan grupp utgörs av de större måsarna med vitt huvud. Hit hör havstrut, silltrut, gråtrut och fiskmås, som alla häckar i Sverige, samt vittrut och vitvingad trut, som båda häckar i arktiska områden och ses tillfälligt hos oss vintertid. En annan grupp har under häckningstiden svart eller brunt huvud. Hit hör de i Sverige häckande arterna skrattmås och dvärgmås. Bland avvikande måsar som placeras i särskilda släkten kan nämnas tretåig mås (kryckja), som häckar lokalt på västkusten, och ismås som häckar i Arktis och mycket sällan ses i Sverige vintertid. 
Måsar utgör tillsammans med familjerna tärnor, labbar och saxnäbbar underordningen måsfåglar (Lari) inom ordningen vadarfåglar
Fakta: Microsoft Encarta2000