En av mina favoriter bland författare och poeter är Harry Martinson, jag minns när jag gick på högskolan och skulle hålla ett föredrag om honom, inför en fullsatt aula gjorde jag alltså det, med darrande ben och stämma fäste jag blicken på en person som betydde mycket för mig då. Efter några sekunder, som då kändes som en evighet så lossnade det,  jag kunde helt enkelt inte läsa från det papper jag hade utan skrynklade ihop det och talade fritt ur hjärtat. Hade det varit nu så hade jag nog varit våt av svett men detta var i ungdomens frimodiga dagar och jag klarade det. Ett minne för livet, ett kärt sådant, oförglömligt.