En fantastisk kärlekshistoria

Det fantastiska byggnadsverket Taj Mahal vid Agra i norra Indien sägs vara ett monument över en av världens vackraste kärlekshistorier?

Den indiske fursten Shah Jahan (regerade 1628-58) hade en favorithustru som hette Mumatz Mahal.
Hon var en god hustru och sin mans rådgivare och mycket förälskad i sin man. Paret gifte sig 1612 och sägs ha varit oskiljaktiga från den dagen.
Mumatz Mahal födde fursten 14 barn innan hon dog i barnsäng 1630.
Shah Jahan sägs ha sörjt så mycket då hans hustru dog att hans hår grånade på några månader och han började klä sig i enkla kläder i stället för sina furstliga utstyrslar.

För att bygga ett monument över sin hustru, vars like aldrig tidigare skådats, tillkallade Shah Jahan arkitekten Ustad Isa från sitt hemland Persien.
Taj Mahal började byggas omkring 1632. Varje dag arbetade 20.000 man på bygget, man tillkallade hantverkare från Frankrike, Italien, Turkiet och Persien.
Taj Mahal byggdes i vit marmor som reflekterar solljus och månljus och invändigt är mausoleet smyckat med mosaiker i färgad marmor och ädelstenar.
Monumentet är byggt i indoislamsk stil men med detaljer som vittnar om inflytande från europeisk renässans.
Själva mausoléet stod klart 1638-39 men man fortsatte till minst 1947 med tillhörande byggnader och dekorationsarbete.
Hela anläggningen tog 15 år att färdigställa.

Sägnen säger att Shah Jahan planerade att bygga ytterligare ett mausoleum till sig själv på andra sidan floden Jumna och att de båda sedan skulle
bindas samman av en bro.
Hans son Aurangzeb satte dock stopp på planerna genom att avsätta sin far och låsa in honom i fortet i Agra, ca 2 km från hans Taj Mahal, till den dag han dog.
Nu vilar Shah Jahan istället vid sidan av sin älskade.
Under den stora kupolen står Mumatz Mahals ädelstensprydda sarkofag och brevid den furstens egen, något mindre, sarkofag."