~ Besvikelsen ~

När jag var sex år så flyttade min bästa vän från stan, långt bort,
och jag glömmer aldrig när deras bil körde ut från gården, ut på gatan,
och ut ur mitt liv, min sorg var enorm, jag kunde inte sluta gråta!
Världen var så stor på den tiden, för en liten flicka så var
den oändlig, och jag trodde inte vi skulle ses mera.
Men det gjorde vi, jag tillbringade härliga sommarlov på deras
bondgård, somrar som ligger kvar i minnet som en ljuv saga.
Många äventyr väntade varje sommar, jag fick lära mig att
leva ett riktigt lantliv, kärna smör, mocka i lagår'n, ja, vi 
sov t.o.m. ett natt i svinstian, begravde döda höns, smög på de
rika grannflickorna när dom hade fest.
En gång la vi harlortar i deras fruktsallad, fönstret stod öppet,
och dottern i huset blev alltså utsatt för vårt tilltag på
ett sätt som hon sen aldrig förlät oss för.

Jag skäms, men med ett leende på läpparna!