~En vinternatt~

"Stormen sätter sin mun till huset 
och blåser för att få ton. 
Jag sover oroligt, vänder mig, läser 
blundande stormens text. 

Men barnets ögon är stora i mörkret 
och stormen den gnyr för barnet. 
Båda tycker om lampor som svänger. 
Båda är halvvägs mot språket. 

Stormen har barnsliga händer och vingar. 
Karavanen skenar mot Lappland. 
Och huset känner sin stjärnbild av spikar 
som håller väggarna samman. 

Natten är stilla över vårt golv 
där alla förklingade steg 
vilar som sjunkna löv i en damm
men därute är natten vild! 

Över världen går en allvarlig storm. 
Den sätter sin mun till vår själ 
och blåser för att få ton. Vi räds 
att stormen blåser oss tomma." 

Tomas Tranströmer